Helena

Huvudsyftet med den här bloggen är att den ska handla om hur det är att leva med ett dolt handikapp… nej så får man ju inte skriva, numera heter det dolt funktionshinder! Jag skriver om livet i allmänhet hur vardagen kan se ut och givetvis om min underbara familj. VÄLKOMMEN =)

Ojdå!

Kategori:

Inte bloggat på fyra dagar =) fyy mej!

Men som jag skrivit förut, när jag väl börjar skriva har jag jätte svårt att sluta. Då gäller det att planera tiden =P

I helgen blev det dans för min del. Så mkt. folk och nästan ingen jag kände! Trots detta så hade jag väldigt skojit. Men det hela slutade med en nitisk huvudvärk som gjorde att jag begav mej hemmåt efter midnatt redan. Men det var kul så länge det varade =)

Iaf. på förfesten fick jag frågan flera ggr. om ljudet var för högt för mej, och lite blygsamt svarade jag ja! Men det var bara å säga till så kunde dom sänka volymen. Men sånt gör ju inte jag! Jag anpassar mej, och speciellt när man inte känner människorna man är hos. Men dom var verkligen jätte gulliga och hade lagomt med ljud på och man kunde sitta och prata i vanlig samtalston =)

Visst känns det trist att man måste lämna det roliga, men ska jag orka leva dagarna efter så är det ett måste! Och hur kul blir det då om jag går omkring med sprängande huvudvärk resten av kvällen? Hur trevlig är man då? Näe, då är de bättre man går hem och har kvar det roliga i minnet =)

Trött som ett djur är jag och tinnitus från h----ete. Trots att jag somnade före 21 igårkväll. Men så funkar jag, tar flera dagar att återhämta mej efter en kväll med mkt. ljud. Men jag har ingen huvudvärk och det gör verkligen allt =) Jag orkar fungera idag =)
Ibland känner jag mej som 100 år och ibland som en robot som gör saker bara för att det ska göras. Igår var jag en robot, igår kväll var jag 100 år, idag är jag näst intill normal.... normal och normal? Vad är det som är normalt egentligen?
Det som är normalt för mej är kanske inte det för någon annan?
Klurigt!

Har varit på "besiktning" med R idag. Som det verkade gick han igen om =P skolsyrran skulle kalla han för hörselprov en gång om år för att se så att inte han får samma bekymmer som mej, då jag har en ärftlig hörselnedsättning. Många på min mammas sida har/haft happar. Men till största del kvinnorna. Så jag hoppas att mina barn bryter den trenden och får fullgod hörsel.

Jag har inte märkt något på någon av mina grabbar att dom hör illa =) Men R verkar vara lite ljudkänslig. När det blir mkt. ljud blir han stressad, får svårt att prata och tycker det låter otäckt och håller gärna för öronen. Precis som för mej! Men idag kunde dom inte hitta någon form av nedsättning =)

A har varken det ena eller det andra. Jo.. men det han har heter tonåring =P Det växer bort av sej själv med åren =D

I något inlägg tidigare berättade jag att jag hörde göken och blev helt till mej av glädje =)
Eftersom jag har så svårt att tro att jag kommer att höra den live igen så gick vi in på en hemsida med fågleläten och skulle lyssna på göken på en inspelad version. Som om jag hörde den där då =( nope, inte ett ljud hörde jag... kände hur klumpen i halsen växte och blev ganska lessen faktist! Men så säger R Mamma, jag hör den! Glädjen inom mej kom tillbaka och jag får ju trösta mej med att jag en gång i tiden har hört den live=)

Man får glädjas åt det man har och inte det man skulle vilja ha!

//Helena

Kommentarer


Kommentera inlägget här: