Såg att jag inte bloggat på över en vecka nu.... Jisses vad tiden går fort! jga hinner inte riktigt med =P
Har inte haft tid helt enkel att skirva något. Mkt. trädgårdsarbete har det blivit =) hoppas att få bort den jäkliga rosenbusken innan värmen kommer på riktigt. för värme ska de bli, för det har jag bestämt!

I morgon är det äntligen dax för röntgen =) fortfarande blandade känslor, rädd för att jag ska få klaustrofobi där inne =/ Men det känns underbart att det fastställs vart mitt hörselfel är någonstans.

Vi har varit ute och fiskat en del. Skog över allt. Jag är sjukligt rädd för å stöta på björn då det finns rätt många av dom i våra skogar. Ganska vanligt med att en björn hona får tre ungar nu, så det finns några nallar... men jag är inte rädd för själva djuret utan det är överraskningsmomentet jag är rädd för. Jag har svårt att höra om det låter i skogen. OM jag skulle höra något så vet jag att det som låter är nära mej. Då KAN det bli ett överrasknings möte med något djur, vilket jag vill undvika i största möjliga mån. Jag ger mej givetvis inte ut i skogen på egen hand, hur mkt. jag än längtar efter skogen å lugnet som finns där! Jag skulle vilja testa Jinn på björnlukt så jag ser hur hon reagerar eftersom hon alltid får följa med oss. Vet att dom har såna prov en bit härifrån så det gäller bara att veta när dom proverna är!

Fisket är inte det bästa just nu, vatten överallt och massor! Bara det sjunker undan lite så ska det väl blir lite fisk =)

Om en vecka slutar barnen skolan och får ett härligt sommarlov att se frammemot =) hoppas bara den bli varm och gosig och med lite åska =P Åska är åxå en ljud som jag inte hör... Om det åskar och jag hör det så vet jag att det är nära. Det är med blandad skräckförtjusning som jag ser frammemot åska. Härligt skådespel och man är verkligen utsatt av vädrets makter! Fast jag blir mkt. rädd när den kommer för nära! Var med en gång när blixten slog ner bredvid bilen i en by som heter Rombäck i mina hemtrakter. Det hann inte sluta blixtra innan det small och hela bilen skakade =/ många år efter var jag sjukligt rädd för åska, så fort det började satt jag inklämd i ett hör å bara skakade och grät. Men nu vet jag att blixten inte är ute efter mej =P

Igår firade jag och maken tio år i förlovning =D och lagom till midsommar firar vi 9 årig bröllopsdag! Som sagt tiden går fort! Min make är så underbar så det finns inte! Han är min bästa vän! Han vet att det är jobbit för mej med min taskiga hörsel, men ibland glömmer han bort sej och tar lite för givet att jag hör allting, men så länge det inte syns att man har ett handikap så är det sååå lätt att glömma!

Förra veckan var jag på föräldramöte i R:s klass. Dock var vi bara tre föräldrar på 18 elever!?!? galet!!
Men vi skulle kika på lite filmsnuttar där barnen var med och andvände oss av en projektor som tydligen lät illa, så hjälpfröken ursäktade sej över att den lät, men jag hörde den inte alls. Och ännu en gång så berättade jag att jag är gravt hörselskadad och hon höll verkligen på att tappa hakan och började genast att oja sej och tycka synd om mej, och sa att det märker man ju inte! Hon grinade upp hela sitt ansikte som om hon skulle börja gråta??!!
Men herre gud tänkte jag, vad sa jag för något?
Där stog hon och ojade sej och suckade och tyckte synd om mej ungefär som att jag var döende!
Men jag fann mej och sa att det finns ju värre grejer, jag har ju kunna varit utan ett ben eller två!
Då sken hon upp som en sol och sa JAA, det har du rätt i! Sen kom frågorna haglande. När? Varför? barnen?
Bra att folk frågar och det talade jag om för henne och jag sa även att det värsta jag vet är när folka tycker synd om mej. Hon sa inte så mkt. mer sen =P
Det klassiska bemötandet man får när man berättar att man är gravt hörselskadad... Synd att man inte kan få en vanlig reaktion, som tex. jaha? är du det? Hur kommer det sej? osv.
Jag tror att folk blir så rädd när man berättar och vetskapen är för liten. Det är ju trots allt ett dolt handikapp! Det som inte syns är farligt! Liksom spöken ;)

Jag tror inte jag kommer att sova något inatt, är alldeles för nervös inför röntgen. Känner hur det kryper i hela kroppen.
När jag vaknade i måndags så var det första jag tänkte på var att nu är det den veckan som jag ska röntga mej =) Härliga tanke =P

Nu har jag iaf. gjort en uppdatering och hoppas att jag orkar skriva något i morgon när vi kommer hem =)

//Helena