Jag tänker tydligen inte på hur mkt. jag anstränger mej i vardagen. Jag är så van att hela tiden vara på helspänn. ordet avslappnad är ett främmande ord för mej.

När jag var på utsällningen i helgen så tänkte jag inte alls på hur mkt. jag spände mej för att höra allt. Jag frågade när jag anmälde mej vad det var för papper som domaren ville se, tjejen så frågande ut och sa att det bara var nr lappen han ville se. Jag frågade två st. för att vara säker =P jag frågade även efter vart min ring var!
ringen var inte alls svår att hitta efterosm det bara fanns två st. När tiden börjar närma sej nio står jag vid ringkanten och funderar på om jag ändå inte skulle ha med mej nåt papper... blev mkt. osäker på om jag hört rätt... Men då var det ont om tid att gå ifrån och börja fråga igen. Så jag tänkte att ja kör på det jag tror mej hört, de kan ju inte bli mer än fel. Så när jag kommer in i ringen och inser att det bara var nr. lappen jag behövde kunde jag slappna av lite. Men man är ju ändå nervös inför vad domaren ska tycka om min Jinn =P

Jag har inte alls tänkt på det förrän nu, då jag känner ju jag verkligen har ont i axlar och nacke! Det är som träningsvärk. Så jag måste ha spännt mej otroligt mkt. Ont har jag alltid, mer eller mindre å nu är det mer. För några månader sen tog jag kontakt med en sjukgymnast som talade om att jag är spänd i varenda muskel i nacken och över hela axlarna. Så jag fick några övningar som jag ska göra hemma och en underbar massage =) Love it!

Gäller bara att jag gör övningarn dagligen, men eftersom det är nytt för mej så är det svårt att komma ihåg. Jag har levt 33 år och alltid haft ont i nacken/axlarna å då tror man ju att det är så det ska vara! Man tänker inte på smärtan. Man vet att den finns och man accepterar den. Det var när jag fick en otrevlig yrsel som jag insåg att så här ska det nog inte vara! Fick göra några otrevliga mörker övningar hos Dr. som sa att min yrsel kommer från nacken, inte från något annat! Det var i August 2011. I nov. tog jag kontakt med sjukgymnasten!

Yrseln innebar att jag helt plötsligt kunde vingla till kanske till och med ramla. Jag vågade inte alls köra bil. Yrseln försvann efter besöket hos sjukgymnasten. Andra ggn jag var dit, så försvann även smärtan =) Helena glad! Men nu är smärtan tillbaka och övningarna är inte gjorda =S men nu vet jag ju vad jag ska göra och att det inte är något mer fel, mer än det som redan finns =)

Under många år av felaktiga happar som gjorde att jag tappade balansen då det kom plötsliga ljud. Jag kunde helt plötsligt höra en bil... (bilar hör jag oftast inte) men när jag hörde en bil kunde jag bara ramla handlöst. Ofta var jag beredd på det, men en gång hade vi varit på en uteservering och  mummsat i oss lite mat, när vi skulle gå till bilen faller jag handlöst utför trappen och ner i backen, slår mej så de börja blöda på knäet. Där står jag på alla fyra och skrattar som en tok =) måste ha sett mkt. dumt ut =P kliver upp och inser att jag slagit knät. Åker hem, trycker på ett plåster och sen åker vi ut och fiskar =)) närmare kvällen får vi avbryta fisketuren då jag har så himla ont i handleden som nu även blivit lite blå. Kanske att jag slog den åxå?
Aja, vi åker hem, men inser att så här ont ska det inte göra, så här blå ska jag nog inte vara och så här svullen ska jag nog inte vara! Så vi åker 10 mil för att få komma in på akuten, röntgen, smärtstillande och GIPS! Brutet båtben hade jag dragit på mej i fallet 15h tidigare.

Några år senare talade jag om detta för min audionom och hon sa att jag hade fel happar! Så då fick jag göra utprovning för nya och dom ger mej ingen yrsel pga. hastiga ljudförändringar!

Det jag vill komma fram till är att det tar tid för mej att acceptera mitt handikapp, trots att jag levt med den i 33 år! Jag är absolut inte vän med mitt handikapp, men jag börjar mer och mer att acceptera att den verkligen finns i mitt liv!

//Helena