Då sitter man i dvala igen =( Isvindar från norr och ynkliga solstrålar bakom enorma moln.... Sommaren försvann helt enkelt.

Ska till tandis idag igen... nu ska jag få min bettskena. Hoppas att problemen med nacke och huvudvärk försvinner.

Om drygt en vecka är det dax för röntgen... blandade känslor. Önskar jag fick veta på en gång vad som är fel så man slipper gå och våndas. Går det? Går det inte? Hur länge får jag vänta till svar? Tre veckor kanske. Midsommar kanske.
Hur blir det med semester i år?
Jag törs inte planera något, rätt som det är kan ju dr. ringa och säga kom till Örnsköldsvik i morn, eller så ringer han å säger tyvärr Helena =/

Gillar inte att leva i ovisshet!!

Låg nästan hela dagen igrå pga. huvudvärk =/ försökte göra små ansträngningar till lite trädgårdsarbete men det var enormt jobbit! Tog ett mirakel piller för huvudvärken och la mej för att sova. Vaknade och hade ff. ont =( vad göra vad göra?
inte mkt. bara att acceptera. Det försvann så där lagom till kvällen, när det är dax att gå och sova för natten...
Och idag har man tinnitus från alla de håll och olika ljudnivåer som finns!!!

Har för mej att det ska vara lätt att leva, men det kanske var för länge sen det var så?

Annars trivs jag med livet osm det är! Har en make som älskar mej och två underbara söner som älskar mej. Samt vänner som tycker om mej =) Kan man begära mer?
Näe, det är nog för mkt. begärt.
Så varför klagar jag då?
FÖR att jag vill kunna leva som vanliga människor! Jag vill också orka allt som alla andra gör! Jag vill INTE ha såna här dagarna då jag blir liggandes! När andra har som roligast, då måste jag gå och vila, kanske till och med sova! Jag Orkar inte gå på krogen längre, jag orkar inte gå på dans! Jag vill också känna mej som 33 inte som 83 då det är något skoj på gång!

Fast jag kallar det inte att klaga! Jag undviker såna tillställningar där jag vet att jag får så himla ont i huvet, spänningar i nacken och tinnitus från helvetet! Jag sitter inte heller hemma och tjurar av avund på alla andra när det är något galej! Näe, det gör jag inte. Men det hade varit skojit om jag hade klarat av att vara med hela kvällen =)
Näe, jag klagar verkligen inte, jag har lärt mej att leva så här =)

Jag vill bara förmedla hur det är att leva med det handikapp som jag har! En hörselnedsättning är unik. Även om man har samma "fel" så är det inte säkert att man reagerar på samma sätt.
Liksom om man råkar ut för en bilolycka, jag och min make reagerar helt olika i samma situation. Om barnen råkar vara med så reagerar dom olikt jämfört med varandra och jämfört med oss, och ändå är vi fyra st. i samma bil som är med om samma grej!
Så är det med en hörselskada också, vi hör illa men uppfattar olika!
En sak vi hörselskadade har gemensamt är att vi hör dåligt, har svårt att uppfatta ord, vi vet inte vartifrån ljuden kommer! Så är det någon som säger VA? Flera ggr. så vänd dej mot personen och prata tydligt!

//Helena