Tvi vale för magsjuka.... äckligt som fasen! Men nu är det gjort... för min del iaf. Hoppas dom övriga i familjen slipper det här!
Märkligt nog så är jag sugen på nyponsoppa, men får inte i mej det =/ däremot så får jag i mej kaffe... Underligt!

Kan vara så att det beror på den enorma huvudvärk jag fick igår åxå... Var lite nervös igår eftersom A var på uttagning till innebandy SM! Tog ju flera timmar innan han kom hem igen. Tur det finns sms =P

Kan ha vart den spänningen som utlöste huvudvärken och illamåendet! Svårt att veta...

Men han kom med!!!! =D än så länge som andra målis men han är granterat med i SM =D
Det kommer att bli fler träningar och uttagningar i vår.
SM är i Jan 2013! Så han har en hel del tid att träna =)

Hur är det möjligt, att min A är så hiskeligt duktig inom sport? Intresserad av alla sporter men har specialiserat sej på innebandy och fotboll. Uvva, jag har inte tittat på sport någonsin, och i skolan var jag nog inte den som var aktivast, nope, tvärtom!

Idag är det nästan en månad till jag ska göra röntgen =)
Dagarna räknas ner och nervositeten infinner sej mer och mer!
Det är synd att jag inte får reda på "felet" på en gång. Det är så många tankar som snurrar, och jag gillar inte att leva i ovisshet!

Mamma är helt till sej, och planeringen för hennes del är i full gång =P Hon undrar om hon ska komma och hjälpa mej tiden efter OP, med hunden och R och städa laga mat. Visst det skulle väl inte vara så dumt med en lite pass upp så där =P men jag har ju en make som ställer upp till 110%. Och även om jag vet att mamma bara vill vara snäll och ge mej hjälp så vill jag att hon ska leva sitt liv! Inte ta hand om mej som är ung och fräsch =P
Dessutom får jag tala om för henne hela tiden att vi ska inte ropa hej ännu! Vi vet ju inte säkert om det blir någon OP!

Men det är klart att tankarna skenar iväg även för mej, det går ju inte att låta blir å fundera på hur livet är utan happar! Barnen har inte haft en fullt hörande mamma!

Jag minns så väl när mamma kom hem från op! Jag fick hjälpa henne med dropparna tre ggr. om dagen. Rätt va det var så ropar hon: "HELENA, JAG HÖR!!"  Så grät hon, även jag! Sen blev det att testa henne =P sprang in i olika rum å ropde: "Mamma, hör du mej"? Vilken lycka för oss båda!

Nu är jag där själv (kanske), där mina barn får vara med om samma grej, och jag kanske får känna på den glädjen min mamma fick!
Men än vet vi inte säkert!

//Helena