Helena

Nu börjar jag på att piggna på mej efter op:n. Känns riktigt bra!

Alla dr. och sköterskor va jätte gulliga i Ö-vik.

 

Vi åkte som dit i Måndas och massa olika prover togs, både hörselprover och blodprover. Helt slut på måndag kväll. Många frågor hade jag fått besvarade och dr. va otroligt duktig att förklara =) Kände mej mkt. trygg med honom!

Men eftersom jag gått med fel diagnos sedan jag var 15 år så berättade dr att otosskleros KAN ha spridit sej till andra delar i örat vilket inte går att göra nå åt och det kunde han inte se förrän han öppnade örat!

En elak tanke for genom mej, den va så elak att jag inte tänker presentera den här =P

 

Men jag gick ändå med på Op för då vet jag ju!

 

Kl sju på Tisdagen anmälde jag mej i luckan och kvart över sju låg jag ombytt och klar i sjukhusets mysiga sterila kläder, mkt. sexiga dessutom =P

 

Träffade dr. och narkosteamet som berättade mkt. ordagrant vad som skulle hända och vad som skulle göras. Fick massa piller mot illamående bla.

Så var det dax, in i narkosrummet och maken fick byta om till en blå rock och en vit luva...hahaha, smurf =P

Så insåg jag att jag var omgiven av smurfar =P tihi... syrgas masken fram..smakar äckligt och luktar äckligt, kunde inte me den alls =/ fick lite hjälp med den och dom pratade jätte lugnt och så kände ja hur de pirra till i armen och de skulle de göra sen slog det till i skallen..... vaknade av att jag fick order om att byta säng?? ke? kände mej jätte yr, svullen över örat och hungrig!

 

Kom in på uppvaket och såg min underbara man =D

Insåg att jag var grymt hungrig vilket jag påpekade för sköterskan, oj sa hon..inget mer...

nästa sköterksa kom å jag påpekade ännu en gång att jag va hungrig, nämen sa hon de hör man inte ofta, du har ju nyss vakna! Men det kurrade i magen och levde om så jag sa återigen att jag ÄR hungrig. Då fick jag till svar att jag nte fick äta än eftersom jag kunde brörja kräkas....

Dom va ju snäll och gav mej dropp iaf. =)

 

Ytterligare några timmar senare kom jag upp på avd. och där fick jag mat. Helena Glad =) =)

Skickade iväg maken till vandrarhemmet då jag började känna mej trött vid fem på kvällen. han blev nöjd för han ville duscha lite.

Tidigare på dagen hade jag inte känt så mkt. av op. lite smärta och lite illamående. jag fick alvedon och diklofernak mort smärtan och nå annat mot illamåendet, för jag fick ff. inte kräkas! Vid nio på kvällen började smärtan öka liksom illamåendet. Det blev näst intill ett helvete! ringde och in kom en sköterska stressad förvirrad och jag blev ännu mer orolig.. hon viste inte alls vad hon skulle göra =/ och där kom tårarna i floder från mej. Jag blev näst intill livrädd. Men så beslutade jag mej för att "gå in i mej själv" försöka kontrollera smärtan. men de va inte lätt. så försvann sköterksan och kom åter efter några minuter med morfin och hade de inte hjälpt inom 30 min skulle ja höra av mej. 35 min gick och jag kände viss lindring men hade ff. sjukt ont och trode på fullaste allvar att jag kommer att få flyga till Umeå för nåt har gått sönder i huvet! Men så kom en annan sköterksa in, satte sej på sängen och pratade lugnt och förklarade varför jag mådde som jag gjorde. Tårarna stannade av och jag började känna mej trygg igen. Hon försvann men kom tillbaka efter några minuter med mer morfin =)

Å se på fasen, de hjälpte och jag sov som en gud den natten =) =)

 

Onsdag: Dags att träffa dr. Lång väntetid dit! Kl elva kom jag in till dr. och han satt med ett leende på läpparna. Han berättade att det var otoskleros jag hade och att det inte hade spridit sej!!! Helena Lycklig!

Jag dela med mej av ett YES och en liten tår =) Han hade fått bort allting, MEN det är inget som hindrar sjukdomen från att återkomma! Så tog han en stämgaffel och satte på huvet och frågade i vilket öra jag hörde å tro på fasen att jag hörde med de örat som OP!!! inte nånting med de högra! Coooolt. Dr. log och sa att de e bra =) så var det dax att ta bort den fula luvan som mer såg ut som en slingmössa i tyg, nytt förband skulle jag få och maken skulle få instruktioner på hur han skulle ge mej dropparna. Såret såg fint ut och jag fick ett pannband =P snyyggt! Cooolt! Känner mej som Björn Borg sa jag och dr. log. han skrapade lite på förbandet på örat och jag ryggade tillbaka och sa att de lät =P Då log han och sa det är bra! Du har goda chanser att få tillbaka din hörsel =) Happ, så kom den där tåren igen =)

 

Fick åka hem med lite alvedon och nya förband samt örondroppar.

20 mil att åka hem!

 

Trött som ett djur när jag kom hem, men kände mej ändå så lycklig =)

 

Trosdag: blev jag liggandes hela dagen, svårt att få i mej mat, var helt orkeslös, mådde illa, hade ont i huvet. maken serverade mej nyponsoppa. Blev stadigare på benen så jag klarade iaf. av att gå på toan vilket var en pärs.

Men efter den dagen har jag fått i mej mer och mer mat =) igår var jag på byn med familjen och det kändes riktigt bra! Jag går inte alls så fort så det är snigelfart som gäller och jag är ff. väldigt yr

 

Nu är det säkert en hel del stavfel och särskrivningar men jag kan inte ha på mej glasögonen eftersom jag inte har några öron att hänga upp dom på =P 

 

Det var en liten kortfattat berättelse om hur det gått. Hoppas ni är nöjda för det är jag!

 

//Helena